Dikt 29: Man ska kämpa för det lilla man har kvar
Du var den som betydde mest i mitt liv,
du är den som fortfarande betyder.
Dig var jag rädd att mista,
då skulle allt gå åt helvete.
Och så gick allting åt helvete.
Vad gör man då?
Vad ska man göra åt saken?
Inte ska man göra så som jag gjorde i alla fall.
Man ska inte sätta sig i köket,
stirra på en tom vägg
och tycka synd om sig själv.
Man ska inte göra så, så varför göra det?
Vad tjänar jag på att sitta och vara ledsen
och tycka synd om mig själv?
Jag tjänar ingenting på det,
men jag förlorar det lilla som finns kvar.
Jag har en chans till, och den chansen ska jag ta.
du är den som fortfarande betyder.
Dig var jag rädd att mista,
då skulle allt gå åt helvete.
Och så gick allting åt helvete.
Vad gör man då?
Vad ska man göra åt saken?
Inte ska man göra så som jag gjorde i alla fall.
Man ska inte sätta sig i köket,
stirra på en tom vägg
och tycka synd om sig själv.
Man ska inte göra så, så varför göra det?
Vad tjänar jag på att sitta och vara ledsen
och tycka synd om mig själv?
Jag tjänar ingenting på det,
men jag förlorar det lilla som finns kvar.
Jag har en chans till, och den chansen ska jag ta.
Dikt 28: Jag vill bara höra din röst som smeker min själ
Jag önskar så att jag kunde tro på dig
och på dina ord.
Jag önskar så att jag aldrig tvivlade
på din kärlek.
Men någonting gör så att tvivlet alltid finns där.
Jag växer aldrig ifrån det,
och det vägrar lämna mig.
Ibland känner jag av det lite mindre,
men den förbannade känslan
försvinner aldrig helt.
Jag känner ångest inför att träffa dig.
Jag vill inte le mot dig
samtidigt som jag
gråter inombords.
Men jag vill heller inte vara otrevlig,
när jag någonstans
långt där inne
berörs av det du säger.
Egentligen så är min högsta önskan att få träffa dig.,
utan någon förklaring,
utan ett tomt
förlåt.
Jag vill bara sitta nära,
känna dina andetag snett bakom mig,
och höra din röst som smeker min själ.
och på dina ord.
Jag önskar så att jag aldrig tvivlade
på din kärlek.
Men någonting gör så att tvivlet alltid finns där.
Jag växer aldrig ifrån det,
och det vägrar lämna mig.
Ibland känner jag av det lite mindre,
men den förbannade känslan
försvinner aldrig helt.
Jag känner ångest inför att träffa dig.
Jag vill inte le mot dig
samtidigt som jag
gråter inombords.
Men jag vill heller inte vara otrevlig,
när jag någonstans
långt där inne
berörs av det du säger.
Egentligen så är min högsta önskan att få träffa dig.,
utan någon förklaring,
utan ett tomt
förlåt.
Jag vill bara sitta nära,
känna dina andetag snett bakom mig,
och höra din röst som smeker min själ.
Dikt 27: Du betyder
Att få ett leende av dig,
att få ett hej,
det betyder.
Att se ditt ansikte formas efter leendet,
få se det anpassas.
Det betyder
Att veta att jag är någon för dig,
att veta att jag betyder.
Det betyder
Du betyder
att få ett hej,
det betyder.
Att se ditt ansikte formas efter leendet,
få se det anpassas.
Det betyder
Att veta att jag är någon för dig,
att veta att jag betyder.
Det betyder
Du betyder
Dikt 26: Tandkräm är som kärlek
Tandkräm är som kärlek.
Uppfriskande,
något man skulle må dåligt av om man aldrig fick det.
Det gör så man ser finare ut, fräschare.
Man mår mycket bättre om man har bortstat tänderna med en god tandkräm,
inte den där gamla sorten som man så lätt tröttnar på.
Utan tandkräm skulle munnen inte kännas så fräsch,
man skulle inte se så fräsch ut.
Det skulle se ut som om något saknades,
och man skulle veta vad det var på en gång.
Tandkrämen
Kärleken
Dikt 25: Livet är för kort för att du ska slösa bort det
Det finns så mycket som du ska uppleva,
men kankse inte just nu .
Det är så mycket som kommer hända senare,
och snälla du.
Slösa inte på den tid du har här,
för snart kanske blomman blommar ut,
och det blir som det blev för mig,
ingenting finns kvar
och ingenting vill du leva för.
Dikt 24: Varför sätter jag mig ner och skriver? Har jag någon anledning eller är jag bara trött på livets verklighet?
Jag vet inte varför jag skriver,
kanske hoppas jag på att någon ska läsa.
Eller vill jag bara tömma huvudet på allt ont?
Jag kanske skriver för att jag är hopplöst förälskad,
i någon jag aldrig kommer få.
Eller så skriver jag för att du har sårat mig enormt,
hur kunde du?!
En annan anledning till att jag skriver kan vara att spargrisen är full.
Men pengar är inte samma sak som kärlek.
Jag kanske skriver för att jag vill att du ska se det här,
eller så är det kanske det sista jag vill.
Jag vet inte varför jag skirver,
men jag skriver ändå.
Dikt 23: Lyckan berusar mig
Jag är så glad att jag nästan exploderar.
Glädjen dunkar i min kropp så som basen dunkar i musiken.
Det känns så underbart!
Alla pratar om lyckan,
så fin den ska vara.
Alla de som jag inte trodde på förut,
aldrig trodde jag att lyckan skulle komma till mig.
Men där ser man hur fel man kan ha.
Och hur underbart det faktiskt är
att få känna lycka
Dikt 22: Helvetet är underbart
Ibland är det underbart att vara ledsen,
att vara sur,
förbannad.
Att få skrika,
att få vara arg ett tag.
Och det är jag nu,
rasande.
På livet,
meningen.
Ja vad är meningen med livet?
Alla pratar om lyckan,
vilken lycka?
När kommer den lyckan till mig?
Kommer den någonsin komma?
Vem är jag egentligen?
Vem försöker jag vara?
Ibland är det skönt att tycka och tänka annourlunda,
att tycka att himlen är förjävligt
och att helvetet är underbart.
att vara sur,
förbannad.
Att få skrika,
att få vara arg ett tag.
Och det är jag nu,
rasande.
På livet,
meningen.
Ja vad är meningen med livet?
Alla pratar om lyckan,
vilken lycka?
När kommer den lyckan till mig?
Kommer den någonsin komma?
Vem är jag egentligen?
Vem försöker jag vara?
Ibland är det skönt att tycka och tänka annourlunda,
att tycka att himlen är förjävligt
och att helvetet är underbart.
Dikt 21: Älska mig!
Älska mig, det är det enda jag begär,
snälla du,
ÄLSKA MIG
Om du bara kunde se insidan,
istället för det där fula utan på.
Skulle det vara vi då?
Om du bara skulle se det där bra,
istället för allt det dåliga.
Skulle du älska mig då?
Jag begär inte så mycket,
men snälla du,
du kan väl i allafall låtsas att jag finns?
snälla du,
ÄLSKA MIG
Om du bara kunde se insidan,
istället för det där fula utan på.
Skulle det vara vi då?
Om du bara skulle se det där bra,
istället för allt det dåliga.
Skulle du älska mig då?
Jag begär inte så mycket,
men snälla du,
du kan väl i allafall låtsas att jag finns?
Dikt 20: Ord landar tungt på pappret, liksom snöflingor landar på marken en decembernatt.
Tolv ljus brinner ljudlöst i rummet,
men för övrigt är det mörkt.
Det enda som hörs är mina jämna andetag
som sätter det närmsta ljusets låga i gungning.
Ensamheten ekar runt omkring mig.
Ute snöar det.
Vita snöflingor dalar ner
från den kolsvarta himlen.
En fin kontrast mellan ljus och mörker.
Men det ljusa vinner över mörkret.
Snön färgar gator och torg vita,
och himlen ser inte lika svart ut
när snöflingorna dansar.
Tyvärr snöar det inte inomhus,
och det bildas ingen fin kontrast mellan ljus och mörker.
Ensamheten gör ont.
Det är kallt också, iskallt.
Tolv ljus värmer nämligen inte
ett brustet hjärta.
Dikt 19: Låt oss bli ett med universum
Älska mig,
det är allt jag begär.
Håll om mig hårt,
det är allt jag vill.
Titta mig djupt in i ögonen och sjung en sång för mig älskling.
Håll om mig hårt och viska kärleksord i mitt öra.
Låt oss bli ett med universum
det är allt jag begär.
Håll om mig hårt,
det är allt jag vill.
Titta mig djupt in i ögonen och sjung en sång för mig älskling.
Håll om mig hårt och viska kärleksord i mitt öra.
Låt oss bli ett med universum
Dikt 18: Hör du inte älskling, att änglarna sjunger om oss?
Vattnet var alldeles ljummet.
Så där det brukar vara sena sommarnätter,
då solen har legat på i veckor.
Himlen var så rosa så man kunnat tro att den var målad,
vattnet var så svart så man knappt såg sina egna fötter.
Vi stod där,
mitt i vattnet,
höll varandra i handen,
och så började den
sången
Först, så tyst så den kunde varit en dröm.
Sen, lite starkare.
Nu, defenitivt änglasång.
Vi lyssnade länge,
bara stod där,
med det svarta vattnet som omringade våra fötter,
och den rosa himlen som beskyddade oss.
Hör du inte älskling, att änglarna sjunger om oss?
Så där det brukar vara sena sommarnätter,
då solen har legat på i veckor.
Himlen var så rosa så man kunnat tro att den var målad,
vattnet var så svart så man knappt såg sina egna fötter.
Vi stod där,
mitt i vattnet,
höll varandra i handen,
och så började den
sången
Först, så tyst så den kunde varit en dröm.
Sen, lite starkare.
Nu, defenitivt änglasång.
Vi lyssnade länge,
bara stod där,
med det svarta vattnet som omringade våra fötter,
och den rosa himlen som beskyddade oss.
Hör du inte älskling, att änglarna sjunger om oss?
Dikt 17: Jag ville kunna allt det där jag inte kunde
Jag ville så gärna vara en i mängden,
kunna allt det där som alla andra kunde.
Jag ville att folk skulle se mig som en i mängden.
Hatade att sticka ut.
Ville absolut inte synas.
Men det är mycket man lär sig av dumheter.
Nu gör jag vad jag kan för att inte bli en i mängden,
en utav de andra.
Jag vill att folk ska se mig och ingen annan.
Jag vill sticka ut,
vill synas.
Men varör får jag inte det då?
Varför måste jag vara en i mängden?
Varför måste jag se ut som alla andra?
Varför får jag inte sticka ut?
Varför får jag inte synas?
Jo, det är för att världen vi lever i inte har ändrats.
Jag kanske har det,
men inte världen.
kunna allt det där som alla andra kunde.
Jag ville att folk skulle se mig som en i mängden.
Hatade att sticka ut.
Ville absolut inte synas.
Men det är mycket man lär sig av dumheter.
Nu gör jag vad jag kan för att inte bli en i mängden,
en utav de andra.
Jag vill att folk ska se mig och ingen annan.
Jag vill sticka ut,
vill synas.
Men varör får jag inte det då?
Varför måste jag vara en i mängden?
Varför måste jag se ut som alla andra?
Varför får jag inte sticka ut?
Varför får jag inte synas?
Jo, det är för att världen vi lever i inte har ändrats.
Jag kanske har det,
men inte världen.
Dikt 16: När solen sjunger så vackert att måsarnas skri upphör
Sjön ligger som en spegel ute i ingenstans.
Ingen kan se mig,
ingen kan höra mig,
ingen vet var jag befinner mig.
Ingen vet vart jag vill komma.
Ingen vet något mer än att jag är
försvunnen.
Allt runt omkring mig är tyst och fridfullt,
skrämmande vackert.
Ingen mobil har jag heller,
vilket är skönt.
Men smått läskigt
nu när det börjar skymma.
Nu när nattsolen sjunger så vackert så att måsarnas skri upphör.
Jag bröjar frysa,
allt som var så vackert förvandlas till något som knappast kan kallas vackert.
Snarare skrämmande fult.
Allt det där underbara förvandlas till något som jag inte uppskattar,
som bara skrämmer mig.
Ingen kan se mig,
ingen kan höra mig,
ingen vet var jag befinner mig.
Ingen vet något mer än att jag är
försvunnen.
Ingen kan se mig,
ingen kan höra mig,
ingen vet var jag befinner mig.
Ingen vet vart jag vill komma.
Ingen vet något mer än att jag är
försvunnen.
Allt runt omkring mig är tyst och fridfullt,
skrämmande vackert.
Ingen mobil har jag heller,
vilket är skönt.
Men smått läskigt
nu när det börjar skymma.
Nu när nattsolen sjunger så vackert så att måsarnas skri upphör.
Jag bröjar frysa,
allt som var så vackert förvandlas till något som knappast kan kallas vackert.
Snarare skrämmande fult.
Allt det där underbara förvandlas till något som jag inte uppskattar,
som bara skrämmer mig.
Ingen kan se mig,
ingen kan höra mig,
ingen vet var jag befinner mig.
Ingen vet något mer än att jag är
försvunnen.
Dikt 15: Om så bara för en natt
Jag vill veta att ditt hjärta slår för mig,
om så bara för en natt.
Jag vill kunna titta in i dina ögon och veta att jag är din,
om så bara för en dag.
Jag vill att du ska ta mig dit jag aldrig förut varit,
om så bara för några timmar.
Ta mig någonstans och gör mig hel,
om så bara för en minut.
