Dikt 14: Återigen blev jag insvept i sanningen som bara existerar på film.
Nere på gatan går det en gammal tant och en gubbe
som håller varandra i handen och
går omänskligt långsamt.
Just nu skulle jag göra vad som helst för att få vara
tanten som håller sin älskade man i handen
och går omänskligt långsamt.
Just nu vill jag bara inte vara jag.
Jag vill inte sittta här och veta att jag aldrig kommer få
den jag älskar.
Jag vill inte vara medveten om att denna någon
som jag älskar
aldrig har älskat mig.
Jag ville inte lyssna på alla som varnade mig.
Jag skruvade upp volymen på min Ipod
när varningssignalerna gick igång.
Jag borde inte.
Jag visste det.
Jag visste att det var fel.
Men jag ville så gärna tro att det skulle vara rätt.
Att det skulle vara här och nu som jag hittade min sanna kärlek.
Men återigen blev jag lurad
av hjärtats makt
som svepte in mig
i sanningen som bara existerar på film.
som håller varandra i handen och
går omänskligt långsamt.
Just nu skulle jag göra vad som helst för att få vara
tanten som håller sin älskade man i handen
och går omänskligt långsamt.
Just nu vill jag bara inte vara jag.
Jag vill inte sittta här och veta att jag aldrig kommer få
den jag älskar.
Jag vill inte vara medveten om att denna någon
som jag älskar
aldrig har älskat mig.
Jag ville inte lyssna på alla som varnade mig.
Jag skruvade upp volymen på min Ipod
när varningssignalerna gick igång.
Jag borde inte.
Jag visste det.
Jag visste att det var fel.
Men jag ville så gärna tro att det skulle vara rätt.
Att det skulle vara här och nu som jag hittade min sanna kärlek.
Men återigen blev jag lurad
av hjärtats makt
som svepte in mig
i sanningen som bara existerar på film.
Dikt 13: Det är kallt ute, fast det borde vara plusgrader.
Det är december, fast det är ingen snö.
Vi är vänner, fast vi pratar inte med varandra,
Vi är förälskade, fast vi kysser inte varandra.
Det är julafton, fast det finns inga julklappar.
Allt är som det brukar vara, men ingenting är som det ska vara.
Vi är vänner, fast vi pratar inte med varandra,
Vi är förälskade, fast vi kysser inte varandra.
Det är julafton, fast det finns inga julklappar.
Allt är som det brukar vara, men ingenting är som det ska vara.
Dikt 12: Horisonten har aldrig varit så nära som nu
Jag ser slutet på det hela,
Jag ser den där öppningen långt där borta.
Ljuset strilar mellan träden,
Jag sitter vid vattnet och
Andas
Tillslut vågade jag öppna ögonen,
Jag vågade inse vad du har gjort mig alla dessa år.
Jag vågade ta ett djupt andetag och gå vidare.
Rak i ryggen
Jag ser ljuset där framme,
Det väntar på mig.
Horisonten har aldrig varit så nära som nu.
Dikt 11: Tre år
I tre år har jag varit kär i dig
på avstånd.
I tre år har jag hoppats på ditt leende,
du vet det där när man ser dina smilgropar och du bara visar övre tandraden.
I tre år har jag väntat på dig,
på din närhet.
Och nu, tre år efter den första dagen jag såg dig,
så har jag fått reda på att du inte är den jag trodde att du skulle vara.
Du är inte den som jag trodde jag behövde,
för när jag tänker efter så har du aldrig egentligen varit behövande för mig.
Tre år har jag slösat bort,
på en kärlek jag inte skulle uppskatta när jag väl fick den.
Jag pratar inte om några dagar, veckor eller månader.
TRE ÅR.
på avstånd.
I tre år har jag hoppats på ditt leende,
du vet det där när man ser dina smilgropar och du bara visar övre tandraden.
I tre år har jag väntat på dig,
på din närhet.
Och nu, tre år efter den första dagen jag såg dig,
så har jag fått reda på att du inte är den jag trodde att du skulle vara.
Du är inte den som jag trodde jag behövde,
för när jag tänker efter så har du aldrig egentligen varit behövande för mig.
Tre år har jag slösat bort,
på en kärlek jag inte skulle uppskatta när jag väl fick den.
Jag pratar inte om några dagar, veckor eller månader.
TRE ÅR.
Dikt 10: Sista pusselbiten, som inte finns
Jag visste att mycket kan gå sönder, men jag visste inte att hela jag, och hela mitt hjärta kunde gå sönder i tusen bitar.
Jag trodde inte att man kunde bry sig om någon så till den milda grad som jag bryr mig om dig. Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle gråta nästan två dagar i sträck, över en vän som fortfarande finns.
Jag trodde inte att jag skulle bete mig som jag har gjort, hela jag har förändrats,
hela jag, och hela mitt hjärta har gått i tusen bitar.
Jag letar efter den sista biten,
men hittar den aldrig.
Hittar aldrig den mest färgglada biten i pusslet, den som verkligen behövs för att pusslet ska bli ett helt pussel.
Gång på gång luras jag av en annan pusselbit, och gång på gång blir jag besviken. Fel pusselbit, igen. Hoppet sjunker och sjunker, och tillsist är det bara två pusselbitar kvar, men det finns tre hål i pusslet.
Först då inser man, att pusslet aldrig kommer bli helt.
Jag trodde inte att man kunde bry sig om någon så till den milda grad som jag bryr mig om dig. Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle gråta nästan två dagar i sträck, över en vän som fortfarande finns.
Jag trodde inte att jag skulle bete mig som jag har gjort, hela jag har förändrats,
hela jag, och hela mitt hjärta har gått i tusen bitar.
Jag letar efter den sista biten,
men hittar den aldrig.
Hittar aldrig den mest färgglada biten i pusslet, den som verkligen behövs för att pusslet ska bli ett helt pussel.
Gång på gång luras jag av en annan pusselbit, och gång på gång blir jag besviken. Fel pusselbit, igen. Hoppet sjunker och sjunker, och tillsist är det bara två pusselbitar kvar, men det finns tre hål i pusslet.
Först då inser man, att pusslet aldrig kommer bli helt.
Dikt 9: Som en Beck-film
När livet såg som mörkast ut.
När allt hade blivit tillräckligt mörkt,
tillräckligt länge.
När jag trodde att jag aldrig skulle få se dagsljus igen.
Då kom du in i mitt liv,
lika plötsligt som en reklamfilm börjar mitt i Beck.
Så kom du där,
som det nya diskmedlet som varsamt tar bort alla fläckar.
Men så slutade reklamfilmen,
lika plötsligt som den hade börjat.
Beck blev allvarlig, likaså verkligehten runt omkring.
Du försvann tillsammans med mordet,
som enligt Beck löstes,
men som enligt Gunvald
aldrig kommer lösas.
När allt hade blivit tillräckligt mörkt,
tillräckligt länge.
När jag trodde att jag aldrig skulle få se dagsljus igen.
Då kom du in i mitt liv,
lika plötsligt som en reklamfilm börjar mitt i Beck.
Så kom du där,
som det nya diskmedlet som varsamt tar bort alla fläckar.
Men så slutade reklamfilmen,
lika plötsligt som den hade börjat.
Beck blev allvarlig, likaså verkligehten runt omkring.
Du försvann tillsammans med mordet,
som enligt Beck löstes,
men som enligt Gunvald
aldrig kommer lösas.
Dikt 8: Jag antar att jag lever i morgon, men jag vet säkert att vi lever idag.
Jag älskar dig
Orden kom lika snabbt som en ett blixnedslag ur min mun.
Lika oväntat som regn en sommardag.
Tystanden slöt sig runt oss,
bäddade in oss i dess kalla lakan.
Men så kom orden ur din mun
Jag älskar dig också
Jag älskar dig också. Jag älskar dig också. Jag älskar dig också.
Orden dansade i mitt huvud.
Hjärtat dunkade så snabbt att jag trodde att det skulle skjutas ut som en kanon ur min bröstkorg.
Jag sa det jag alltid velat säga,
och jag fick höra det jag alltid velat höra.
Jag hade aldrig känt mig så levande,
aldrig känt mig så stark.
Jag antar att jag lever i morgon,
men jag vet säkert att vi
lever idag.
Orden kom lika snabbt som en ett blixnedslag ur min mun.
Lika oväntat som regn en sommardag.
Tystanden slöt sig runt oss,
bäddade in oss i dess kalla lakan.
Men så kom orden ur din mun
Jag älskar dig också
Jag älskar dig också. Jag älskar dig också. Jag älskar dig också.
Orden dansade i mitt huvud.
Hjärtat dunkade så snabbt att jag trodde att det skulle skjutas ut som en kanon ur min bröstkorg.
Jag sa det jag alltid velat säga,
och jag fick höra det jag alltid velat höra.
Jag hade aldrig känt mig så levande,
aldrig känt mig så stark.
Jag antar att jag lever i morgon,
men jag vet säkert att vi
lever idag.
Dikt 7: Visst är månen som vackrast på dagen?
Slappna av
Tänk dig att du ligger på en sommarvarm äng, fylld med blommor.
Du känner det varma gräset mot din kropp, och om du tar ett extra djupt andetag så känner du doften av kaprifol.
Blunda
Om du nu lyssnar tillräckligt intensivt, så kommer du höra fåglarna kvittra någonstans, långt borta. Du vet så där glatt, när man hör att de kvittrar för att det äntligen är sommar.
Öppna ögonen
Vrid försktigt huvudet lite åt vänster, snett uppåt.
Ser du månen? Visst är den som vackrast på dagen?
Tänk dig att du ligger på en sommarvarm äng, fylld med blommor.
Du känner det varma gräset mot din kropp, och om du tar ett extra djupt andetag så känner du doften av kaprifol.
Blunda
Om du nu lyssnar tillräckligt intensivt, så kommer du höra fåglarna kvittra någonstans, långt borta. Du vet så där glatt, när man hör att de kvittrar för att det äntligen är sommar.
Öppna ögonen
Vrid försktigt huvudet lite åt vänster, snett uppåt.
Ser du månen? Visst är den som vackrast på dagen?
Dikt 6: Jag klarar inte av att möta dina ögon, de säger mer än tusen ord.
Snälla du,
titta inte på mig sådär.
Jag vet att jag har gjort fel.
Nej, låt bli.
Fånga mig inte med den där blicken.
Snälla..
Titta inte på mig som om jag har ett hjärta av sten.
Jag vill inte möta dina ögon,
så titta inte på mig är du snäll.
Jag orkar inte se sanningen i vitögat just nu,
så snälla du
titta bort.
titta inte på mig sådär.
Jag vet att jag har gjort fel.
Nej, låt bli.
Fånga mig inte med den där blicken.
Snälla..
Titta inte på mig som om jag har ett hjärta av sten.
Jag vill inte möta dina ögon,
så titta inte på mig är du snäll.
Jag orkar inte se sanningen i vitögat just nu,
så snälla du
titta bort.
Dikt 5: Det kallas kärlek
När jag inte kan andas
utan dig i min närhet.
När mitt blod slutar cirkulera
bara för att jag inte kan se dig.
När min kropp längtar
efter dig.
När mina närver är på helspänn om du inte kommer i tid.
När min läppar blir fuktiga så fort du kommer in i rummet.
När tiden bara går och går
men ändå står stilla.
När kärleken bara blommar och blommar
men aldrig blommar ut.
Det är då som jag är riktigt säker
på vad kärlek är.
Dikt 4: Jag har aldrig slutat tro på verkligheten som döljer sig innanför min naiva bubbla.
Jag har aldrig slutat tro att livet har en mening.
Jag har aldrig ens funderat på att jag kan vara en sprucken kondom.
I min värld, i min lilla rosa bubbla så existerar inget ont, inga grymheter.
Men det är min värld det, min lilla naiva värld, som alla runt omkring mig är för vuxna för att leva i.
Jag har aldrig ens funderat på att jag kan vara en sprucken kondom.
I min värld, i min lilla rosa bubbla så existerar inget ont, inga grymheter.
Men det är min värld det, min lilla naiva värld, som alla runt omkring mig är för vuxna för att leva i.
Dikt 3: Kloka ord och sällskap hjälper inte nu
Jag känner mig tom.
Hela jag känns som ett stort hål.
Den del som symboliserade mig förut,
den finns inte längre.
Jag orkar inte känna efter.
Jag vill bara må bra igen,
vara hela igen.
Vara ett med dig.
Det är bara du som kan få mig att le igen.
Det är just dina läppar
Och just ditt leende
Som kan få mig att känna mig hel igen.
Men tills du kommer tillbaka
så kommer jag vara
tusen små bitar,
som inte skapar annat
än små irriterande sår i folks handflator.
Dikt 2: Jag vill ju så gärna
Jag vill ju så gärna vara den som gör
att du känner en mening med livet.
Jag vill ju så gärna vara den som får dina ögon att tindra,
och dina läppar att le.
Jag vill ju så gärna vara den du älskar och delar allt med.
Men det enda som händer just nu
är att jag
faller
faller
faller.
Det verkar inte vara jag
som ska få dig
att inse
meningen med livet.
att du känner en mening med livet.
Jag vill ju så gärna vara den som får dina ögon att tindra,
och dina läppar att le.
Jag vill ju så gärna vara den du älskar och delar allt med.
Men det enda som händer just nu
är att jag
faller
faller
faller.
Det verkar inte vara jag
som ska få dig
att inse
meningen med livet.
Dikt 1: Jag försöker hitta det jag som inte är jag.
Jag försöker förtränga det som hela tiden gör sig påmint.
Jag försöker med till tillgjort skratt dölja min misstro.
Jag försöker desperat med yviga gester visa vem jag är.
Men det är svårt, när jag är någon annan.
Om jag aldrig lär mig leva
Hur ska jag lyckas hitta mig själv om jag letar efter ett "jag" som aldrig kommer existera?
Hur ska jag lyckas glömma om jag inte kan förlåta?
Hur ska jag lyckas samla mod om jag aldrig orkar?
När jag väl dör så vill jag dö lycklig.
Hur ska jag lyckas med det om jag aldrig lär mig leva?
Hur ska jag lyckas glömma om jag inte kan förlåta?
Hur ska jag lyckas samla mod om jag aldrig orkar?
När jag väl dör så vill jag dö lycklig.
Hur ska jag lyckas med det om jag aldrig lär mig leva?
Man kanske inte ska ställa sig frågan
Många ställer sig frågan "Vad är meningen med livet?"
Vet du varför de ställer den frågan?
För att ingen kan ge ett svar.
Det är ofta deprimerade människor som ställer sig den frågan.
Och när man är deprimerad så frågar man sig själv de frågor som man antingen får ett negativt svar på, eller inget alls.
Just den här frågan vandrar runt från mun till mun,
och det har den alltid gjort.
Men ingen vet vad meningen med livet är,
och det är det som gör livet till något så underbart
som det faktiskt är.
Visst, det kommer alltid finnas hemska stunder i alla människors liv,
men det kommer också finnas de stunder som man ler så fort man tänker på.
Om man visste vad meningen med livet var så
skulle man aldrig göra impulsiva saker,
och man skulle aldrig ta risker.
Vilket bland annat skulle ge resultatet att
mycket hemskt inte hände.
Men resultatet skulle också bli
att mycket av det fina och vackra inte heller skulle existera.
Vi kommer alltid ha val, och de ska vi ta vara på.
Men vi ska inte stänga in oss i en fråga som allt för många
har ställt sig,
som är helt onödig.
Så man kanske inte ska ställa sig frågan
"Vad är meningen med livet?",
utan istället skrika ut mottot
"Livet blir vad man gör det till!"
Vet du varför de ställer den frågan?
För att ingen kan ge ett svar.
Det är ofta deprimerade människor som ställer sig den frågan.
Och när man är deprimerad så frågar man sig själv de frågor som man antingen får ett negativt svar på, eller inget alls.
Just den här frågan vandrar runt från mun till mun,
och det har den alltid gjort.
Men ingen vet vad meningen med livet är,
och det är det som gör livet till något så underbart
som det faktiskt är.
Visst, det kommer alltid finnas hemska stunder i alla människors liv,
men det kommer också finnas de stunder som man ler så fort man tänker på.
Om man visste vad meningen med livet var så
skulle man aldrig göra impulsiva saker,
och man skulle aldrig ta risker.
Vilket bland annat skulle ge resultatet att
mycket hemskt inte hände.
Men resultatet skulle också bli
att mycket av det fina och vackra inte heller skulle existera.
Vi kommer alltid ha val, och de ska vi ta vara på.
Men vi ska inte stänga in oss i en fråga som allt för många
har ställt sig,
som är helt onödig.
Så man kanske inte ska ställa sig frågan
"Vad är meningen med livet?",
utan istället skrika ut mottot
"Livet blir vad man gör det till!"
Jag vill se allt genom fyra ögon
Jag vill vara liten igen,
kunna krypa upp i mammas famn,
och ligga där föralltid.
Känna hur tryggheten tar över,
känna den där doften,
av mamma.
Jag vill inte bli stor,
men det finns inget jag kan göra.
Jag har hela livet framför mig,
jag vill inte se allting med bara två ögon.
Jag vill att du ska stå bredvid mig och visa mig vägen.
Kan du inte göra som du gjorde när jag var liten?
Då när du höll för mina ögon när det var något läskigt på film.
Mamma, beskydda mig från det här,
håll för mina ögon.
rädda mig
Jag behöver dig lika starkt som en fågel behöver dess vingar.
Utan dig vore jag
som en spegel
utan glas,
som en sommaräng
utan blommor,
som en vinterdag
utan snö,
som ett äpple
utan dess kärnhus,
som en mörk vinterdag
utan ljus,
så är det bara
Jag vore helt enkelt allt man inte kan vara.
Skönhetsideal är inget annat än motsatsen till det vi är
Följ min blogg med bloglovin
Jag har aldrig förstått mig på skönhetsideal,
Och troligtvis lär jag aldrig det göra.
Jag förstår inte vitsen med varför man ska förändra sin kropp till max - det är så idealet ser ut.
Egentligen så finns det ingen idealkropp, eftersom att idealen hela tiden förändras.
Och när hon där borta, som verkligen har kämpat för att väga alldeles för lite, äntligen gör det,
ja då är det "kvinnliga kurvor" som gäller.
Skönhetsideal är inget annat än motsatsen till det vi är.
Jag har aldrig förstått mig på skönhetsideal,
Och troligtvis lär jag aldrig det göra.
Jag förstår inte vitsen med varför man ska förändra sin kropp till max - det är så idealet ser ut.
Egentligen så finns det ingen idealkropp, eftersom att idealen hela tiden förändras.
Och när hon där borta, som verkligen har kämpat för att väga alldeles för lite, äntligen gör det,
ja då är det "kvinnliga kurvor" som gäller.
Skönhetsideal är inget annat än motsatsen till det vi är.
Du är luften jag vill andas
Fina du, kan du inte förklara?
Kan du inte bara säga vad jag gör fel?
Du påstår att jag behandlar dig som luft.
Du har rätt, jag behandlar dig som luft
för du är min luft.
Du är luften jag andas,
och utan dig skulle jag inte överleva.
Jag behandlar dig som om du vore min finaste ägodel,
och det är ju precis det du är.
Älskade,
förstår du inte det?
Jag skulle lära mig gå på vatten för din skull,
bevisar inte det min kärlek till dig?
Vad ska jag göra för att du ska tro på mig?
Ser du inte att det enda jag behöver är din värme?
Jag trodde du visste,
att det är du som gör mig
levande.
Härifrån ser man inte månen
Det är natt och jag ställer mig ute på gatan
för att titta på mig själv
och vem jag har blivit.
Varje gång jag står här
så ser jag samma skepnad,
samma skugga som alltid har formen som ett frågetecken.
Jag ställer mig och skriker.
Jag vill inte vara ett frågetecken.
Desperat tittar jag mig omkring,
men ingen har lagt märke till mig.
Jag förstår det.
Vem lägger märke till ett frågetecken?
Sedan tittar jag upp mot himlen
och tårar bildas i ögonen.
Härifrån ser man inte månen.
för att titta på mig själv
och vem jag har blivit.
Varje gång jag står här
så ser jag samma skepnad,
samma skugga som alltid har formen som ett frågetecken.
Jag ställer mig och skriker.
Jag vill inte vara ett frågetecken.
Desperat tittar jag mig omkring,
men ingen har lagt märke till mig.
Jag förstår det.
Vem lägger märke till ett frågetecken?
Sedan tittar jag upp mot himlen
och tårar bildas i ögonen.
Härifrån ser man inte månen.
Bara ord
Det är bara ord, inget annat.
De tar form någonstans långt där inne
och gräver sig utåt.
Först når orden hjärnan, som sedan skickar orden vidare ut i fingrarna
som skriver febrilt för att få fram något av alla dessa ord, få fram något sorts budskap.
Alla ord som flyter omkring i våra kroppar,
de måste användas.
De kan inte bara simma omkring där hur länge som helst.
Då försvinner de ju,
precis som allt annat.
Frågan är bara hur man ska använda alla dessa ord.
Det är ju svårt att bilda meningar av ingenting, eller alldeles för mycket.
Alltid är det antingen eller, aldrig lagom många ord, som kan bilda lagom långa meningar.
Utan det blir alltid såhär,
orden bara kommer ut i någon värdelös ordning.
Så någon stackars människa (vilket i det här fallet är du) får läsa alla dessa meningar som egentligen inte säger så mycket mer än att
du inte tjänade på att läsa detta.
Välkommen till min nya blogg!
Så, nu har jag startat ett blogg som handlar om mitt intresse - dikter. Jag har alltid älskat att läsa dikter, och framför allt skriva dom själv.
Så nu har jag äntligen startat en blogg där det enbart ska finnas dikter.
Jag kommer lägga ut några om dagen nu till att börja med, men sedan när det är slut på lagret så kommer dom komma mer sällan, men med jämna mellanrum.
Så välkomna allihop, hoppas ni får trevliga lässtunder från och med nu =) Följ min blogg med bloglovin
Så nu har jag äntligen startat en blogg där det enbart ska finnas dikter.
Jag kommer lägga ut några om dagen nu till att börja med, men sedan när det är slut på lagret så kommer dom komma mer sällan, men med jämna mellanrum.
Så välkomna allihop, hoppas ni får trevliga lässtunder från och med nu =) Följ min blogg med bloglovin
