densomdiktar

Tolv ljus brinner ljudlöst i rummet,
men för övrigt är det mörkt.

Det enda som hörs är mina jämna andetag
som sätter det närmsta ljusets låga i gungning.





Ensamheten ekar runt omkring mig.





Ute snöar det.
Vita snöflingor dalar ner
från den kolsvarta himlen.
En fin kontrast mellan ljus och mörker.

Men det ljusa vinner över mörkret.
Snön färgar gator och torg vita,
och himlen ser inte lika svart ut
när snöflingorna dansar.


Tyvärr snöar det inte inomhus,
och det bildas ingen fin kontrast mellan ljus och mörker.





Ensamheten gör ont.







Det är kallt också, iskallt.
Tolv ljus värmer nämligen inte
ett brustet hjärta.