densomdiktar

Vattnet var alldeles ljummet.
Så där det brukar vara sena sommarnätter,
då solen har legat på i veckor.

Himlen var så rosa så man kunnat tro att den var målad,
vattnet var så svart så man knappt såg sina egna fötter.

Vi stod där,
mitt i vattnet,
höll varandra i handen,
och så började den

sången

Först, så tyst så den kunde varit en dröm.
Sen, lite starkare.
Nu, defenitivt änglasång.

Vi lyssnade länge,
bara stod där,
med det svarta vattnet som omringade våra fötter,
och den rosa himlen som beskyddade oss.


































Hör du inte älskling, att änglarna sjunger om oss?