Dikt 14: Återigen blev jag insvept i sanningen som bara existerar på film.

Nere på gatan går det en gammal tant och en gubbe
som håller varandra i handen och
går omänskligt långsamt.

Just nu skulle jag göra vad som helst för att få vara
tanten som håller sin älskade man i handen
och går omänskligt långsamt.

Just nu vill jag bara inte vara jag.

Jag vill inte sittta här och veta att jag aldrig kommer få
den jag älskar.
Jag vill inte vara medveten om att denna någon
som jag älskar
aldrig har älskat mig.

Jag ville inte lyssna på alla som varnade mig.

Jag skruvade upp volymen på min Ipod
när varningssignalerna gick igång.

Jag borde inte.


Jag visste det.
Jag visste att det var fel.
Men jag ville så gärna tro att det skulle vara rätt.
Att det skulle vara här och nu som jag hittade min sanna kärlek.


Men återigen blev jag lurad
av hjärtats makt
som svepte in mig
i sanningen som bara existerar på film.

Kommentarer
Postat av: Fanny

Nice blogg

2009-01-31 @ 23:54:37
URL: http://fannyhugosson.blogspot.com
Postat av: Natalia

jaa det är så jobbigtxD haha..



så bra skrivet..förstår din känsla precis..går igenom nästan samma sak..

2009-02-01 @ 12:08:15
URL: http://nataliavelasquez.blogg.se/
Postat av: Karolina

Åh tack!:)

Du skriver bra!

2009-02-01 @ 16:09:55
URL: http://xteddy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0